Ett av världens största hamnbolag, APM Terminals, har genom misslyckad schemaläggning, trakasserier av personalen, dyra bemanningslösningar och en kaotisk produktion sänkt volymerna i Göteborgs containerterminal. När bolaget dessutom stängde portarna i en 371 timmar lång lockout i somras gick situationen ut över hela näringslivet. Trots att det alltså är APMT som själva orsakat problemen rycker ett antal direktörer ut till dess försvar i en debattartikel (SvD 17/12) och skyller problemen på hamnarbetare. Allt för att driva fram en lag som försvagar den svenska modellen.
Det är tyvärr få som känner till att arbetsgivaren APMT genom sommarens lockout, då man utestängde den egna personalen utan lön i sex veckor, själva stått för 98 procent av de förlorade arbetsdagarna i årets konflikt. Vår enda strejk, som varade i åtta timmar, genomfördes för snart elva månader sedan.
Ännu färre vet att APMT:s destruktiva personalpolitik tagit sig än mer extrema uttryck och förvärrat produktionskaoset efter sommaren. Flera mycket allvarliga arbetsplatsolyckor har följts av att de drabbade lämnats vind för våg, utan någon som helst uppföljning eller rehabilitering. En småbarnspappa fick sparken efter elva års arbete för att han delat en bild på en lastbilskö på Facebook. Åtta mångåriga anställda valdes ut till ett särskilt ”straffgäng” med många tusen kronor lägre månadslön än sina kollegor, uppmanade att säga upp sig själva och söka andra jobb.
Sedan sommaren har 140 kollektivanställda sagts upp från sina schematjänster på grund av ”arbetsbrist”, för att sedan tas in som timanställda eller genom bemanningsföretag. Rutinerade hamnarbetare tvingas gå på ”facklig introduktion” på sin gamla arbetsplats där de uppmanas att byta fackförening. Samtidigt som svenska storföretag fortsatt uttrycker oro över APMT:s leveranssäkerhet, prioriterar företaget att jaga en höggravid hamnarbetare i sitt hem för att hinna säga upp henne innan föräldraledigheten i en situation när ”extraresurser” med osäkra anställningar redan utför en femtedel av stuveriarbetet på terminalen.
Trots starka påtryckningar från Svenskt Näringsliv har många hamnarbetsgivare runtom i landet hittills tvekat inför påbuden om att kopiera APM Terminals personalpolitik. I stället har man valt att fortsätta respektera de anställdas egna val av facklig tillhörighet, upprätthålla dialogen med hela personalen och prioritera säker arbetsmiljö och yrkeskunnande framför politik och utestängningskampanjer gentemot Hamnarbetarförbundet. Det är ett viktigt skäl till att svensk export gått bra 2017, trots haveriet i Nordens viktigaste containerterminal.
Nu ökar dock trycket ytterligare. Det är uppenbart att starka krafter driver på för att motsättningarna i hamnarna ska eskalera, så att Svenskt Näringsliv kan öka pressen på regeringen att urholka den svenska modellen. Hamnarbetarna utnyttjas som brickor i ett större politiskt spel för att öppna upp för ”avtalsshopping”, där arbetsgivarna fritt kan välja billigare kollektivavtal och fogligare fackliga motparter.
Vi är beredda att åta oss fredsplikt och ta ansvar för att vara med och bära den svenska modellen. Vi är öppna för att diskutera alla avtalsförslag som i praktiken skulle göra oss till en jämbördig avtalspart i stuveribranschen jämte Transport och Sveriges Hamnar. Det är hög tid för andra intressenter – de fackliga centralorganisationerna och alla de svenska företag som inte vill betala Svenskt Näringslivs antifackliga politiska kampanjer – att ta erbjudandet på allvar.
Erik Helgeson
förbundsstyrelseledamot, Svenska Hamnarbetarförbundet