Anders ’Popstjärnan’ Möller var en stor profil i Göteborgs musik- och kulturliv, och hans bortgång har uppmärksammats av många. Kanske är det mindre känt för den breda allmänheten att han alltsedan mitten på 80-talet också var hamnarbetare. För oss i Göteborgs hamn var Möller en väldigt omtyckt arbetskamrat och respekterad facklig företrädare.

Möller inledde hamnbanan som riggare på bananbåtarna i Frihamnen, innan han ett decennium senare övergick till att jobba som blixt i det kommunala hamnbolaget. Först efter millennieskiftet, när det ständiga turnerandet lugnat ner sig lite, rotade han sig som ordinarie hamnarbetare i containerterminalen.

Trots att han nog var hamnens mesta kändis, var musikkarriären ingenting han själv framhävde på jobbet. Möller var ödmjuk, omtänksam och intresserad av sina kollegor. Ofta var han den förste bland de gamla ordinarierävarna som nya blixt och bemanningsanställda tydde sig till. Han var bara naturligt schysst, rolig och hade en förmåga att få andra att känna sig som en del av kollektivet.

Möllers fackliga engagemang i Hamnarbetarförbundets Göteborgsavdelning Hamn4an grundade sig i hans starka demokratiska värderingar och en strävan efter att alla skulle respekteras. Han hade lätt att förstå arbetsgivarföreträdares argument och bevekelsegrunder, men förväntade sig att motparten skulle visa samma lyhördhet och respekt för de som drev runt den dagliga verksamheten ute i produktionen. Det ansvar han tog på sig att företräda arbetskamraterna – som skyddsombud, som styrelseledamot och under många år som vice ordförande för Hamn4an – tog han aldrig lätt på.

Möller var en resonerande person som inte gillade konflikter. Han trivdes bäst när samverkan fungerade och det gick att hitta konstruktiva lösningar och kompromisser. Det var dit han ville tillbaka. Det var alltid viktigare än revansch, även när vi gått igenom ett årtionde av uppslitande massuppsägningar, privatisering, utestängning, villkorsförsämringar och ett frontalangrepp på fackföreningen som nog saknar motstycke i modern svensk historia.

Den lugna, sakliga, lösningsinriktade radiointervjun med P4 Göteborg från den 6 mars 2019, dagen efter att Hamnarbetarförbundet till slut lyckats teckna sitt första nationella kollektivavtal, är talande för hans personlighet.

Möller tappade väldigt sällan humöret. Röt han ifrån, förstod de flesta även på arbetsgivarsidan att anständighetens gräns hade passerats. Samtidigt var han alltid principfast och brydde sig om folk på riktigt. Han backade inte undan i svåra situationer. Han accepterade inte rasism och översitteri. Och även om han egentligen hellre syntes som frontman på scenen än i fackliga sammanhang, ställde han gång efter gång upp på svåra, obekväma uppgifter av lojalitet till sina arbetskamrater.

Många av oss i hamnen saknar nu en fantastisk historieberättare som levt ett händelserikt liv. Vi minns en gubbe med glimten i ögat som kunde krydda en skatt av anekdoter med klockrena imitationer, inte minst av original på kajen. Vi har alltför tidigt mist en vän som alla unnade en lång, innehållsrik pension.

Våra tankar går till familjen. Ni var hans viktigaste och vi är tacksamma för all tid vi fått låna honom.

Begravningen hålls torsdagen den 12e februari klockan 13.00 i Jonsereds kyrka.