Med anledning av pågående medlemsomröstning
Hamnarbetarförbundets förbundsstyrelse har efter omfattande diskussioner beslutat att förorda att förbundet ska acceptera medlarnas bud i den nu påbörjade medlemsomröstningen. Förbundsstyrelsens linje grundar sig i en sammanvägd bedömning av budets innehåll.
Inledningsvis ska det krasst konstateras att medlarbudet inte innebär någon förbättring avseende ett av de två krav som förbundet framställde i samband med varslet av konflikt. Hamnarbetarförbundets rätt till facklig likabehandling och möjlighet att hålla en facklig introduktion för nyanställda i alla Sveriges Hamnars medlemsföretag är alltså inte säkerställd i avtalstexten.
Den andra stridsfrågan som förbundet drivit i snart tre års tid är frågan om inrättandet av en social fond för att förbättra behovsanställda hamnarbetares tillgång till rehabilitering efter skada eller sjukdom.
På det här området har medlarna utverkat ett ensidigt åtagande från Sveriges Hamnar som utgör ett ramverk för ”hur” (och inte ”om”) ett nytt sådant system ska tas fram under den kommande avtalsperioden. Dokumentet innehåller en tydlig tidsplan där arbetsgivarorganisationen åtagit sig att presentera hur det nya systemet ska fungera, hur det långsiktigt ska finansieras samt hur den fackliga insynen i verksamheten ska säkras senast den 1 mars nästa år. Det innehåller också konkret finansiering under avtalsperioden, eftersom Sveriges Hamnars medlemsföretag från och med den 1 juli 2024 ska betala in 0,05% av den sammanlagda lönesumman till systemet. Avsättningen ska vara inbetald i sin helhet senast vid Kajavtalets utgång den 30 april 2025. Enligt de uppgifter förhandlingsdelegationen fått från medlarna är det tänkt att avsättningen ska ske inom ramen för Fora.
Förbundsstyrelsen bedömer att tidsplanen är rimlig och att finansieringen bör vara tillräcklig för att systemet ska klara det årliga rehabiliteringsbehovet. Om systemet utreds och genomförs såsom utlovat borde det alltså finnas goda förutsättningar för förstärkta rehabiliteringsmöjligheter för behovsanställda redan under slutet av avtalsperioden.
Sveriges Hamnars åtagande om ett nytt rehabiliteringssystem i medlarbudet är inte oproblematiskt. I dess nuvarande utformning finns det fortfarande kvar ett villkor om att systemet endast ska omfatta behovsanställda som arbetat tio år på kajen, vilket i så fall exkluderar majoriteten av landets extringar. Det villkoret är orimligt och onödigt. Förbundsstyrelsen bedömning är dock att det är en detalj som borde gå att justera i dialog med arbetsgivarparten när systemet presenteras under nästa vår. De hamnarbetsgivare som väljer att rehabilitera behovsanställda när det nya systemet är på plats, kommer inte ha något intresse av att upprätthålla trösklar som kravet på 10 år i yrket, eftersom det i så fall hindrar dem från att ansöka om redan inbetalda ekonomiska medel för en stor del av den egna blixtkåren. Om så inte blir fallet är det en mindre justering av ett redan existerande system som kan drivas i nästkommande avtalsrörelse, då även finansieringen ska vara på plats i enlighet med Sveriges Hamnars åtagande.
En större fråga är åtagandets status och trovärdighet. Utfästelserna från arbetsgivarorganisationen utgör ett ensidigt åtagande, skiljt från avtalstexten i Kajavtalet. Juristernas bedömning är därför att Hamnarbetarförbundet troligen skulle sakna möjlighet att vidta rättsliga åtgärder om arbetsgivarparten inte gör vad man åtagit sig eller inte håller tidsplanen.
Det kan finnas åtminstone två tänkbara förklaringar till att arbetsgivarparten vägrat inkludera sitt åtagande i kollektivavtalstexten:
Det ena är helt enkelt att man inte vill göra en juridiskt bindande överenskommelse där avtalsbrott kan resultera i skadestånd, eftersom intentionen från motparten inte är att faktiskt skapa ett nytt rehabiliteringssystem utan att förhala och fuska bort åtagandet efter att Hamnarbetarförbundet undertecknat ett nytt avtal med fredsplikt fram till år 2025. Förbundsstyrelsens uppfattning är att ett sådant agerande ändå skulle innebära ett högt pris för arbetsgivarpartens och även andra inblandades trovärdighet. Det skulle även skapa en kraftig motreaktion bland hamnarbetarna och svåra förutsättningar för Sveriges Hamnar att hantera en ny avtalskonflikt under våren 2025.
Det andra tänkbara skälet är att arbetsgivarorganisationen själv eller genom direktiv från Svenskt Näringsliv bundit sig vid en intern princip om att kollektivavtalet med Hamnarbetarförbundet inte ska innehålla några andra bestämmelser än avtalet med Transport som man ingick tidigare i vår. I så fall kan konstruktionen med ett ensidigt åtagande betraktas som ett pragmatiskt sätt att gå Hamnarbetarförbundet till mötes avseende sakfrågan för att undvika en konflikt, samtidigt som man formellt håller fast vid sina interna principer. Det gör det också möjligt för arbetsgivarparten att i ett senare skede på eget initiativ tillförsäkra både Hamnarbetarförbundet och Transport insyn i systemets verksamhet.
Förbundsstyrelsens bedömning är att Sveriges Hamnars utformning av åtagandet avseende rehabilitering (med en siffersatt ekonomisk avsättning under avtalsperioden) samt arbetsgivarorganisationens uttalanden och kommunikation med medlemsföretagen, pekar på att avsikten inte är att bluffa utan att faktiskt etablera ett nytt system i enlighet med vad vi krävt sedan avtalsrörelsen 2020. Om det blir utfallet, saknar det praktisk betydelse om systemet kommer på plats genom arbetsgivarorganisationens eget initiativ eller som en bestämmelse i vårt kollektivavtal. Det skulle i så fall vara ett stort materiellt framsteg som över tid kommer att förbättra våra behovsanställda medlemmars möjligheter att komma tillbaka till yrket efter allvarlig skada eller sjukdom.
Sammantaget menar förbundsstyrelsen därför att vi sannolikt har uppnått en betydande förbättring för våra medlemmar, som kompenserar den grupp vars företrädesrätt till återanställning tidigare i vår inskränktes i Transports avtal i utbyte mot ett mycket litet ekonomiskt påslag. Det är därför en chansning vi borde vara beredda att ta. Kravet om facklig likabehandling och rätt till facklig introduktion kvarstår men får bedrivas under fredsplikt fram till avtalsrörelsen våren 2025.