Filmen längst ner i detta inlägg innehåller samma information som texten. 

 

Hamnarbetarförbundets förhandlingsdelegation mottog den 3 september en nya hemställan från medlarna i avtalskonflikten med Sveriges Hamnar. Förbundsstyrelsen har beslutat att medlarbudet ska underställas medlemsomröstning, för att besluta om det ska accepteras eller förkastas. Omröstningen är inte rådgivande utan det är Hamnarbetarförbundets medlemmar som har den yttersta beslutanderätten.

Lokalavdelningarna ansvarar, med stöd från förbundskontoret, för medlemsomröstningens genomförande. Under torsdagen den 4 september har alla lokalavdelningar tillsänts vallängder och valsedlar.

Alla medlemmar som vill läsa medlarbudet i sin helhet kan maila förbundskansliet från och med fredag den 5 september. På grund av regelverket kring medling kommer dokumentet dock inte att publiceras offentligt på hemsidan eller våra sociala medier.

Vad innehåller medlarnas bud?

Avtalets status och löptext

Den överenskommelse som parterna ska ta ställning till gäller ett nytt kollektivavtal mellan Svenska Hamnarbetarförbundet och Sveriges Hamnar för perioden till och med den 30 april 2027. Det är även denna gång ett självständigt kollektivavtal som varken har starkare eller svagare rättslig status än de tidigare avtal som ingåtts mellan parterna sedan 2019. Eftersom Sveriges Hamnar redan i maj tecknade ett nytt kollektivavtal med Svenska Transportarbetareförbundet för samma tillämpningsområde, kommer det tillkommande Kajavtalet rättsligt att betraktas som ett andrahandsavtal precis som tidigare.

Själva löptexten i avtalet innehåller mycket få ändringar. Löner och ersättningar räknas upp i enlighet med industrins ”märke”, vilket var givet på förhand eftersom det först ingångna avtalet enligt Arbetsdomstolens praxis bestämmer lönenivåerna.

I övrigt har nya skrivningar och en ny bilaga införts avseende möjligheten till deltidspension. Den består av två helt skilda delar.

Dels införs ett regelverk som ska öka möjligheten för enskilda hamnarbetare att gå ner i arbetstid efter att man fyllt 62 år. Regelverket innebär ingen riktig rättighet för arbetstagaren att gå ner i tid, men arbetsgivaren är skyldig att besvara en sådan ansökan inom två månader och ska ange sakliga skäl om ansökan avslås. Avtalet inbegriper en särskild förhandlingsordning för tvister när arbetstagare och arbetsgivare inte kan komma överens.

Ekonomiskt etableras ingen särskild pott med pengar för deltidspensionärer, och arbetsgivarna betalar inte ut någon extra lön utöver den nya anställningsgraden. Hamnarbetare som går ned i tid finansierar alltså arbetstidsförkortningen med egna medel.

Den andra delen av deltidspensionsuppgörelsen innebär istället att alla hamnarbetare avstår lön i utbyte mot tjänstepension. Lönerna skulle enligt ”märket” år 2026 höjas med +3,0%, för hamnarbetare men höjs istället med +2,9%. Vid samma tidpunkt höjs avsättningen till tjänstepensionen med +0,1% av lönesumman, som arbetstagaren själv väljer när man vill använda inom ramen för de vanliga tjänstepensionsreglerna. Några särskilda ekonomiska fördelar för arbetstagare som väljer just deltidspension finns alltså inte.

Förhandlingsprotokollet

Medlarbudet inkluderar också ett förhandlingsprotokoll, som innefattar ytterligare frågor.

Avseende skyddet för förtroendevalda konstateras i protokollsdelen bara att Hamnarbetarförbundet drivit kravet om höjda skadestånd för arbetsgivare som bryter mot gällande lagstiftning kring facklig verksamhet och felaktiga uppsägningar av fackliga förtroendemän.

Avseende bemanningsanställdas behov av förutsägbarhet och riktig fritid framgår att parterna är överens om att detta ska beaktas vid arbetstidsförläggning. Sedan föregående medlarbud har även möjligheten att utvärdera utfallet på lokal och central nivå lagts till i protokollstexten. Formuleringarna är nu identiska med de som finns i Sveriges Hamnars och Svenska Transportarbetareförbundets avtal från maj månad.

Avslutningsvis finns en protokollsparagraf som konstaterar att Sveriges Hamnar och Svenska Hamnarbetarförbundet är överens om att även behovsanställda hamnarbetare kan vara berättigade till stöd från AFA-försäkringen AGS, dels i form av extra ersättning till arbetstagaren vid längre sjukskrivning, och dels genom ekonomiskt stöd till arbetsgivare som vidtar rehabiliteringsinsatser för skadade eller sjuka behovsanställda vid återgång till arbete. Det grundläggande kriteriet är att den behovsanställde arbetat som sammanlagt minst 90 dagar under den senaste tvåårsperioden. Parterna åtar sig att informera medlemmar och medlemsföretag om detta.

Förbundsstyrelsens analys av medlarbudet

Hamnarbetarförbundet fastställde i avtalsrörelsen 2025 målsättningen att försöka få till handfasta förbättringar för medlemmarna och den fackliga verksamheten på några prioriterade områden. Utfallet är som följer:

Avseende förstärkt skydd för Hamnarbetarförbundets förtroendevalda finns inga sådana konkreta förbättringar alls i medlarbudet.

Avseende bemanningsanställda hamnarbetares rätt till en fredad fritid och förutsättningar att planera sin tillvaro finns många fina ord. Faktum är dock att skrivningarna i medlarbudet inte utgör några effektiva verktyg eller rättsligt tvingande bestämmelser som säkerställer en förändring av hamnarbetsgivarnas hantering av den inhyrda personalens arbetstider.

Avseende förutsättningarna för behovsanställda hamnarbetares rehabilitering, kan det ha ett visst värde i framtida försäkringsprocesser och juridiska tvister att parterna har en gemensam syn angående vad som gäller avseende behovsanställdas rätt till ersättning och stöd. I övrigt är arbetsgivarsidans åtagande begränsat till att informera medlemsföretagen om vad som gäller.

Förbundsstyrelsens uppfattning är att det nya medlarbudet inte innebär någon förändring av Kajavtalets rättsliga ställning eller genomslag jämfört med tidigare avtalsperioder. I övrigt är det otvetydigt att vi inte uppnått våra mål avseende någon av de prioriterade sakfrågorna.

Förbundsstyrelsens bedömning av handlingsalternativen

Arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnars ovilja att förstå och försöka lösa de strukturella frågor och problem som de hamnanställda lyfter från sina arbetsplatser, har präglat årets avtalsrörelse. Arbetsgivarsidans kompromisslösa linje har lett alla inblandade parter till ett vägskäl.

Hamnarbetarförbundets medlemmar valde att varsla om stridsåtgärder för att bryta dödläget i förhandlingarna för att försöka få till stånd riktiga förbättringar. I den situationen har vi som facklig organisation bara två val. Antingen uppnår vi konkreta resultat vid förhandlingsbordet eller så måste vi fullfölja varslen och höja kostnaden för motparten. Att hota med bråk för att sedan backa utan strid innebär att man långsiktigt undergräver arbetstagarnas förhandlingsposition. Arbetsgivare som utan konsekvenser kan vägra ingå i konstruktiva förhandlingar, kan inte förväntas förändra sitt agerande i framtiden.

Årets avtalsrörelse har innefattat omfattande stridsåtgärder i form av blockader, strejker och lockouter under början av sommaren. En osäkerhet kring vilket genomslag fortsatta stridsåtgärder skulle ha under industrisemestern, gjorde att förbundsstyrelsen därefter valde att avvakta med ytterligare varsel om stridsåtgärder. Det finns all anledning att utvärdera och fortsätta diskutera om vi skulle ha haft bättre förutsättningar att tvinga motparten till konstruktiva förhandlingar om vi valt en annan konfliktplan från början.

Klart är dock att hamnkonflikten hittills varit ekonomiskt kännbar för arbetsgivarsidan. Att inte lyssna på hamnarbetarnas synpunkter och förslag avseende sakfrågor som i grunden är både enkla och billiga att åtgärda, har kommit med en hög prislapp. Huruvida huvuddelen av kostnaderna drabbat hamnarbetsgivarna själva eller lämpats över på kundföretag och andra intressenter är en intern fråga för Svenskt Näringsliv.

Arbetsgivarsidan har redan investerat omfattande resurser i hamnkonflikten. Förbundsstyrelsens uppfattning är att oviljan till alla former av lösningsorienterade samtal eller kompromisser i sakfrågorna handlar mer om prestige än eventuella försumbara kostnadsökningar för medlemsföretagen. Därför behöver vi också räkna med att det kommer krävas omfattande stridsåtgärder för att lyckas bryta det uppstådda dödläget.

Alternativet att förkasta medlarbudet utan att följa upp med nya varsel om stridsåtgärder bedöms ha en tydlig tidsbegränsning. I en sådan situation kommer Sveriges Hamnars medlemsföretag senare under hösten att beordras att avveckla de fackliga rättigheter Hamnarbetarförbundet nu är garanterade till följd av det tidigare avtalets rättsliga efterverkningar. Praktiskt innebär det framförallt att våra skyddsombud, såsom under perioden 2017-2019, kommer att fråntas mandaten att agera ute på arbetsplatserna, med följden att Sveriges Hamnar snabbt kan eskalera konflikten vid en tidpunkt som motparten och inte vi själva har valt.

Förbundsstyrelsens rekommendation

Förbundsstyrelsen har efter omfattande interna diskussioner nått den samlade slutsatsen att vi förordar att medlemmarna röstar ja till det nya medlarbudet, trots att det inte motsvarar de uppställda målen. Vi är inte inbegripna i en strid för vår överlevnad, utan en i den svenska modellen normal avtalskonflikt där vi kämpar för förbättrade villkor. Vi kan av taktiska skäl ta ett steg tillbaka. Hamnkonflikten 2025 bedöms ha kostat motparten tillräckligt för att förbättra förutsättningarna för lösningar på de aktuella sakfrågorna innan eller under avtalsrörelsen 2027. Nästkommande avtalsrörelse inleds redan om sexton månader.

Förbundsstyrelsens beslut var inte enhälligt och behöver inte heller vara det. I Hamnarbetarförbundet är det medlemmarna som har sista ordet. Alla medlemmar uppmanas att rösta efter eget huvud.